En dag för världsmiljön

Världsmiljödagen instiftades av FN den 5 juni för att uppmärksamma miljö­frågorna. Med dagens Allians-politik behövs mer fokus på miljön.

Sverige har, under Alliansens styre, ökat sina utsläpp. Detta påverkar hela världen, för klimatet har inga gränser. Allt hänger ihop, och därför ser vi mycket allvarligt på att anslaget till naturvården har minskat. Det har gjorts nedskärningar på ArtDatabanken, vars mål är att kartlägga alla landets arter. Detta gör att naturvårdsarbetet kan försämras.

Våra sista naturskogar faller för att ge kortsiktig vinst, något som är påhejat av landsbygdsminister Eskil 
Erlandsson (C) som i sin iver att industrialisera hela Skogssverige snarare tar död på landsbygden. Våra skogar, där vi plockar svamp och bär, ersätts med gapande hyggen. Dessa hyggen är öknar för de hundratals skogslevande arter som behöver död ved och gammelskog för att överleva.

Artmångfald och artinteraktioner ger komplicerade ekosystem som människan inte alltid förstår, och inte alltid får resurser till att förstå. Artkunskap ökar vår förståelse för människans evolutionära ursprung.

Artskydd i sin tur förstärker våra ekosystem, så att de kan fortsätta reglera klimatet, producera bränsle, ge pollination och skydd av grödor, rena dricksvatten med mera. På köpet får vi undersköna naturupplevelser.

Miljöpartiet vill återinföra stoppregeln i miljöbalken så att miljö- och hälsofarlig verksamhet inte får bedrivas. Det behövs en nollvision mot avverkning av skog som hyser hotade arter. Kvarvarande skyddsvärda skogsområden är inte nog för att hejda förlusten av biologisk mångfald, därför behöver även andra områden återställas. Ett åtgärdsprogram för hotade arter med specifika naturvårdsinsatser krävs också, både i och utanför skyddade områden.

När kortsiktig vinst får köra över andra, viktigare värden hamnar vår civilisation i en återvändsgränd. Vi har ett ekonomiskt system som inte fungerar. Ett system som kräver fortsatt ökande konsumtion. Samtidigt innebär planetens orubbliga gränser att bara 600 miljoner människor kan leva som höginkomsttagare gör. Vi kan komma att se ett massut-
döende av arter lika förödande som det förra, då 
dinosaurierna dog ut, om vi inte ändrar kurs nu.

Allt liv är unikt; resultatet av miljarder års utveckling. Vill vi vara den art som sätter stopp för den utvecklingen? Till skillnad från de naturkatastrofer som orsakat tidigare massutdöenden, är människan den enda kraft med förnuft och moral.
Kommer vi att kunna se våra barnbarn i ögonen och säga att det var vår livsstil och vårt stöd till en destruktiv politik som ledde till artutdöende och förlusten av resurser?

Agnes Johansson
språkrör Grön Ungdom Sundsvall

Johan Moberg
naturvårdsbiolog, Uppsala